Värdighet är allmänt erkänt som ett grundläggande begrepp inom hälso- och sjukvården. Trots detta är värdighetsbegreppet endast vagt beskrivet i litteraturen om psykiatrisk vård, vilket bidrar till att brukarnas värdighet ofta kränks. Framför allt saknas ofta ett brukarperspektiv i diskussionerna om värdighet inom psykiatrin. Vi gör en narrativ genomgång av litteraturen för att undersöka hur brukare och peer workers uttrycker sig om samproduktion av värdighet inom psykiatrisk vård. Sju övergripande dimensioner av värdighet framträder ur den tillgängliga evidensen, som omfattar den sociala värdighet som brukare upplever i relation till vårdpersonal, själva mentalvårdssystemet, de fysiska miljöer där mentalvårdstjänster levereras och användningen av kamrater som uppskattade medlemmar av mentalvårdspersonalen och medskapare av kunskap. För att säkerställa att användarna av mentalvårdstjänsterna stärks av den mentalvård de får, är det absolut nödvändigt att värdighetsbegreppen går från “vaga” moraliska och etiska begrepp till operativa riktlinjer för bästa praxis vid utformning och tillhandahållande av mentalvårdstjänster som är grundade i användarnas perspektiv. I detta syfte ger vi meningsfulla rekommendationer för att förbättra utbildningen av vårdpersonal, för att införa alternativ till tvång inom psykiatrisk vård och för att undersöka hur levd erfarenhet kan centreras inom psykiatrisk vård, och vi efterlyser ett erkännande av brukare som experter genom erfarenhet av peer work och samskapande av ny kunskap och evidens.
Läs mer HÄR.