En datoriserad sökning av publicerad litteratur om självmordsrisk och påverkan på självmord bland veterinärer, med jämförelse med risken och påverkan i andra yrkesgrupper och i den allmänna befolkningen, användes för att utveckla en strukturerad granskning. Veterinärer har en proportionell mortalitetskvot (PMR) för självmord som är ungefär fyra gånger högre än för befolkningen i allmänhet och ungefär dubbelt så hög som för andra vårdyrken. En komplex interaktion av möjliga mekanismer kan inträffa under veterinärkarriärens gång och öka risken för självmord. Möjliga faktorer är egenskaper hos de personer som söker sig till yrket, negativa effekter under grundutbildningen, arbetsrelaterade stressfaktorer, lätt tillgång till och kunskap om medel, stigmatisering i samband med psykisk sjukdom, yrkesmässig och social isolering samt alkohol- eller drogmissbruk (främst receptbelagda läkemedel som yrkeskåren har lätt tillgång till). Kontextuella effekter som attityder till död och eutanasi, som formats genom yrkets rutinmässiga engagemang i eutanasi av sällskapsdjur och slakt av lantbruksdjur, och “smitta” av självmord på grund av direkt eller indirekt exponering för självmord hos kollegor inom detta lilla yrke är andra möjliga påverkansfaktorer. Läs mer HÄR.
Förebyggande av självmord
Veterinärer och självmord: En strukturerad granskning av möjliga influenser på ökad risk
Det är känt att veterinärer löper högre risk att begå självmord jämfört med befolkningen i allmänhet. Det har spekulerats mycket kring möjliga mekanismer som ligger bakom den ökade självmordsrisken inom yrket, men det har gjorts lite empirisk forskning.
