Undersökningsresultaten visade att fler veterinärorganisationer än veterinärkliniker (26 %, n = 15/57 respektive 33 %, n = 19/57) angav utmaningar med MWB och DEI (54 %, n = 43/79 respektive 58 %, n = 45/78) som ett prioriterat område. Medan stödprogrammen för MWB fanns tillgängliga i ett måttligt antal huvudsakligen engelsktalande länder, fanns stödprogrammen för DEI endast tillgängliga i ett fåtal länder och fokuserade främst på specifika grupper, med en okänd inverkan på grund av att de nyligen implementerats. Överlag ansåg respondenterna att aktiviteter för specifika grupper, såsom MWB-webbinarier, utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten, samt MWB/DEI-hjälplinjer och DEI-program för stöd mellan kollegor hade stor inverkan (median 3,5-4/5), men att de inte utnyttjades tillräckligt av både veterinärorganisationer och veterinärkliniker. Ytterligare feedback från respondenterna under fokuserade intervjuer visade att krav på grundutbildning och fortbildning samt skräddarsydda gruppaktiviteter skulle vara mest fördelaktigt för att förbättra MWB/DEI under hela veterinärkarriären. Det finns många områden i skärningspunkten mellan MWB och DEI som återstår att belysa i framtida studier. Att ha en tillräcklig urvalsstorlek, förbättra tillgängligheten och ta itu med olika kulturella uppfattningar är de största utmaningarna, vilket framgår av vår studie. För att verkligen komma till rätta med skillnaderna i MWB och DEI krävs också förändringar i den veterinära arbetsplatskulturen och -miljön. Sammanfattningsvis krävs det ökad medvetenhet om ett inkluderande yrke, inklusive ökad öppenhet och acceptans för att förbättra DEI och avstigmatisera MWB-utmaningar, för att säkerställa ett blomstrande, modernt veterinäryrke.
Läs mer HÄR.
