Huvudsakligt utfallsmått Paykels frågeformulär med fem punkter.
Resultat Totalt 27% (n=682/2567) av veterinärerna i Norge kände att livet inte var värt att leva under det senaste året, 5% (n=139/2562) hade allvarliga självmordstankar och 0,2% (n=6/2537) hade gjort självmordsförsök. Kvinnliga veterinärer rapporterade betydligt högre förekomst av självmordstankar och självmordskänslor än manliga. När det gäller allvarliga självmordstankar hade kvinnor nästan dubbelt så hög prevalens som sina manliga kollegor (6,2 % (n=108/1754) jämfört med 3,6 % (n=28/766), χ2: 6,5, p=0,011). Oberoende faktorer som förknippades med allvarliga självmordstankar var att vara ensamstående (OR 1,76, 95 % KI 1,13 till 2,72, p<0,05), negativa livshändelser (OR=1,43, 95 % KI 1,22 till 1,68, p<0,001) och förekomst av psykisk ohälsa (OR 2,75, 95 % KI 2,14 till 3,52, p<0,001). Veterinärerna relaterade sina allvarliga självmordstankar till arbetsrelaterade och personliga problem, och i mindre utsträckning till familjeproblem, sociala problem och andra problem. Nästan dubbelt så många kvinnor (53%, n=57/108) som män (28%, n=7/25) uppgav att arbetsproblem var den viktigaste bidragande faktorn till deras allvarliga självmordstankar (χ2: 4,99, p=0,03). 4% (n=6/139) rapporterade att arbetsproblem var den enda faktorn av betydelse.
Slutsatser Veterinärer i Norge har relativt hög förekomst av självmordskänslor och självmordstankar, inklusive allvarliga självmordstankar. I multivariabla analyser var de individuella faktorerna viktigare än de arbetsrelaterade, medan arbetsproblem var den mest rapporterade bidragande faktorn till allvarliga självmordstankar av veterinärerna själva. Betydelsen av kön och specifika arbetsrelaterade faktorer bör undersökas ytterligare för att bättre förstå komplexiteten i självmordsbeteende bland veterinärer.
Läs mer HÄR.
