I en tvärsnittsstudie tillfrågades 78 kvinnliga veterinärer från Österrike och Tyskland med hjälp av ett självskattningstest som bedömde tjugo olika copingstilar. Den statistiska analysen omfattade t-test med ett urval och Cohens d som ett samtidigt mått på effektstorlek. Resultaten visade att kvinnliga veterinärer är betydligt mer benägna att använda negativa copingstilar för att hantera sin stress, t.ex. grubblerier (t(74) = 6,733, p = < 0,001, d = 0,726) eller verklighetsflykt(t(72) = 2,173, p = 0,033, d = 0,281) jämfört med normalpopulationen. Bland andra studier bidrar dessa resultat till en systematisk diagnos som är nödvändig för utveckling och implementering av standardiserade stresshanteringsinsatser inom veterinärutbildningen, t.ex. kurser för att förbättra kommunikations- och stresshanteringsfärdigheter och regelbunden övervakning eller intervision (utbyte med yrkeskollegor). På grund av den stigmatisering som finns när det gäller psykisk hälsa bör veterinärer som redan känner sig stressade erbjudas rådgivningstjänster med låg tröskel. Läs mer HÄR.
Att hantera arbetsrelaterade stressfaktorer
Feminisering och stress inom veterinäryrket: Ett systematiskt diagnostiskt tillvägagångssätt och tillhörande hantering
Inom veterinärmedicinen har könsfördelningen förändrats, eftersom de flesta som utexamineras nu är kvinnor. Studier visar att kvinnliga veterinärer utgör en sårbar grupp för stress och stressrelaterade sjukdomar. Målet med studien var att identifiera typiska profiler för stresshanteringsstrategier och att klargöra om veterinärer är väl rustade för att hantera stressfaktorer i arbetet.
