METOD: En postenkät skickades ut till 1 907 veterinärer som var registrerade hos Veterinary Council of New Zealand (VCNZ). I enkäten samlades information om respondenternas ålder, kön, typ och antal personer på arbetsplatsen, stressnivåer, depression, självmordstankar och självmordsförsök, orsaker till stress och källor till stöd. RESULTAT: Niohundratjugosju (48,6 %) veterinärer lämnade användbara svar. Veterinärer som var pensionerade, arbetade utomlands eller inte lämnade information om sin typ av arbete uteslöts från analysen, vilket innebar att data från 849 (44,5%) veterinärer kvarstod. Kvinnor upplevde mer arbetsrelaterad stress och depression än män, veterinärer som arbetade med smådjur och blandade djur rapporterade mer stress och depression än de som arbetade med andra typer av arbete, och yngre veterinärer upplevde högre stressnivåer än äldre veterinärer. De främsta källorna till stress var arbetstid, kundernas förväntningar och oväntade resultat. De tillfrågade kände sig också stressade av behovet av att upprätthålla sina kunskaper och tekniska färdigheter samt av personliga relationer, ekonomi och förväntningar på sig själva. De flesta respondenter uppgav att de hade ett bra nätverk av familj och vänner som hjälpte dem att hantera stress. I allmänhet tenderade respondenterna att förlita sig på informella nätverk som familj och vänner, andra veterinärer och arbetskamrater för att ge stöd. Den lilla andel svarande som rapporterade klinisk depression eller självmordstankar eller självmordsförsök var mer benägna än svarande i allmänhet att ha använt sig av vårdpersonal, rådgivning, pastoralt/andligt stöd och telefonlinjen Vets in Stress, men mindre benägna att ha sökt stöd från arbetsgivare och arbetskamrater.
SLUTSATSER: Det finns ett behov av ett brett spektrum av strategier för att hantera arbetsrelaterad stress bland veterinärer. Källor till stress på arbetsplatsen måste identifieras och strategier utvecklas för att kontrollera de som utgör en betydande risk. Strategierna kan omfatta arbetsbelastning och arbetstider, utformning av arbetsprocesser och ökat socialt stöd. Utbildning i arbetsrelaterade färdigheter som kommunikation, konflikthantering och stresshantering kan vara till hjälp om avsaknad av dessa färdigheter bidrar till stress. Det finns också stödtjänster som hjälplinjer och mentorprogram, och informationen om dessa måste bli mer lättillgänglig.
Läs mer HÄR.
